idagishanghai

Om Internet lanserades 1994 skulle man väl kunna säga att jag har vuxit upp med det, jag vet att det är en enorm påverkansmaskin och att alla ser allt jag gör. Jag har dock aldrig reflekterat över hur det påverkar mig och mina actions på nätet, jag känner mig så hemma där så jag gör det jag känner för utan att tänka vidare mycket på konsekvenserna. Men efter att ha läst Brian Solis Engage! har jag fått en helt ny bild av de sociala medierna. Varför läser jag de bloggar jag gör, varför är jag med i de grupper på Fb som jag de facto är? Jag vet varför jag uppdaterar min status, skriver de bloggar jag gör och lägger upp de bilder jag gör - det här handlar och ett annat uppvaknande. Jag har blivit mer synisk.

Tidigare har jag gått med i grupper på FB för att de har haft ett roligt namn, typ exempel på en sådan grupp är väl "Kan den här lyktstolpen få flera deltagare än Mona Sahlin". What's in it for med där kan man ju känna. Ingenting, förutom att det kändes bra att göra en markering att jag inte tyckte att sossarna skulle vinna valet. Kommer fortfarande vara så att jag kommer haka på sådana grupper, men däremot seriösa företag som är aktiva inom Sociala medier kommer jag att vara mer försiktig med. Tog exempelvis bort H&M från min fanpage-lista igår, de gör ingenting som intresserar mig - jag gick nog bara med där för att jag brukar handla där. Men sedan den dagen jag gick med har de inte gjort något för mig som fan. Varför ska jag då bidra till en ökad "fankvot" för dem? Gick även ur en hel del grupper som inte är vidare aktiva eller uppdaterar sin wall med saker som inte intresserar mig varje dag. Jag kan fortfarande gilla flera av varumärkena, men de måste sluta överrösa mig med irrelevant information. Det var ju därför jag en gång i tiden satte upp "Ej reklam, tack" på brevlådan, resultatet av massinformation i de sociala medierna blir ju bara färre followers - vilket skulle kunna tolkas som värre än "Ej reklam, tack"-skylten på brevlådan.