idagishanghai

Jaha, så var man hemma i sitt höghus igen då. Satans vad kluven jag är, tänkte när jag var i Thailand att det blir bra att komma hem, har lite kul grejer på G och sen bär det ändå av till Filippinerna. Men det började på flygplatsen. Jag gråter till det mesta men brukar vara ok på att säga hejdå men när jag sa hejdå till min bror bara rann tårarna när jag vände mig om och gick genom passkontrollen. Sen så landade vi med planet och innan jag kom hem hade följande hänt:

1. Vi fick inte gå av för Shejk 1, 2 & 3 skulle gå av först och de vägrade göra sig till känna. Efter 30 min hittade man dem. Av alla som satt på planet var det bara 3 som hade lakan på sig och satt i första klass, var det så himla svårt att använda uteslutningsmetoden och fråga om de var de saknade Shejkarna?

2. Passkontrollen. Mina hälsenor är blå efter alls som försöker trycka sig förbi med sina vagnar. VÄNTA PÅ DIN TUR, KINES JÄVEL.

3. Taxin resan. Smoggen och dimman låg tät, kändes som att köra blanD molnen - man såg ingenting

4. Öppnar dörren till lägenheten, vi har ingen centralvärme och då det är ca 7 grader ute var det inte mer än 10 inne. På med underställ, tofflor (Världens bästa julklapp btw) och sätta sig under utblåset till ACen

5. Ingen mat eller vatten hemma, otroligt motbjudande att gå ut för att köpa det.

6. Det värsta, ingen har kommit tillbaks från Sverige så kunde inte ringa någon och beklaga mig för!

Så där satt jag i min ensamhet och funderade på om det verkligen är här jag ska vara. Då ringde Tobias och sa att det sög i Sverige och att han längtade hit. Vi kom fram till att man vill väl alltid vara där man inte är så det är lika bra att stanna. Så jag klädde på mig, gick ner och köpte frukt, frukost, vatten och middag (man gör det i 4 olika affärer) då hände följande.

1. Jag fick smaka massa nya frön som frukttanten fått. Jätte gott!

2. Sopptanten frågde om jag hade varit i solen för jag var så snygg

3. Vattentanterna gav mig en påse nötter som jag alltid brukar köpa men som jag skämtade och sa att jag inte hade råd med.

Så nu sitter jag här hemma, mätt och belåten och funderar på att sätta på en Jönssonliga för att ändå avsluta dagen på topp... Det gäller att gasa medans humöret vara för i morgon den här tiden sätter jag mig på nattåget till Peking och då mina vänner kommer inte humöret vara med mig!