idagishanghai

Upplever vissa dagar en känsla som jag aldrig haft hemma här.

Jag vaknar, äter en god frukost och gör mig i ordning, känner mig pigg och glad och ser fram emot att det är helg om 9 timmar.

Ca 2.5 efter det att man klivit ut från dörren hemma med denna känsla är den som förbytt till brutalt raka motsatsen. Man vill skjuta antingen sig själv eller någon annan, supa ner sig, låsa in sig, sova eller helst bara dö. Mått blir för rågat om man i detta läge får idiotiska frågor från folk som tycker att kina är spännande, inspirerande och kineserna ett folkslag som verkligen man bör lära sig av. Detta hände idag och det är i dessa situationer det är svårt att vara jag, hur gärna jag än vill kan jag inte le, svara vänligt och verka förstående. Jag snärtar av och ber folk återkomma, samtidigt som jag i mitt stilla sinne hoppas att de löser frågan självka så jag slipper involvera mig. 

Jag vill att ni i ovanstånde känslor väger in följade faktorer:

- 15 grader innomhus, innomhus

- konstnat regn i 48 timmar = total fuktighet i allt från sängkläder till skor

- 1 timmes tunnelbana resande med 1000 000 folk per tåg varje morgon

- en matlåda som man visste redan när man gjorde den att den skulle smaka blaha

 

För allas bästa är det oerhört bra att det är mindre än 3 veckor tills vi lämnar det här landet, klarar inte mer. 

 

Ber om ursäkt för om ni läste detta inlägg och inte fick en inspirerande känsla att ta med er till helgen, lovar att kompensera inom kort.